I dag hade jag så ont så jag ringde förlossningen och förklarade hur jag hade ont, dom vill jag skulle komma upp och lämna urinprov i fall jag gick och drog på en urinvägsinfektion, men det gjorde jag inte.
Jag fick ligga med en kurva i 30 minuter, och när jag ligger där med kurvan får jag samandragnigar som kommer med 10 minuters mellanrum.

Jag tänkte så här då, åhh jag måste ringa Erik, han var ju i Hedesunda och hjälpte sin mamma och städa ur gammla lägenheten.
En doktor gyn underskökte mig och titta efter om jag läkte fostervatten, men det gjorde jag inte.

Dom titta om slämpropen gått men den satt där den skulle, livmodertappen var sluten så det blev ingen baby i dag!
Smärtan jag har långt ner i magen, som är så plågsam är min foglossning, doktorn klämde och jag skrek aj.
Jag har en hemsk foglossning alltså, det bränner och illar och skär i hela magen långt ner.

Tur att det inte är långt kvar nu.
Får se om hon vill komma tidigare eller om hon stannar tiden ut då, spännande.
jag har ju förvärkar, men det är ju jätte bra det med, har man tur så kanske det går fort sen, det hade jag med Felicia med, och det gick fort..

Förvärkar är inte negativt, kroppen förbereder sig!
Sen det här med nålarna då, jag har en stor skräck för det, jag försöker bearbeta det med mig själv, jag hoppas det ska gå bra, jag fick veta i dag på förlossningen att en blodgrupering måste dom göra eftersom jag inte lämnat några prover på mödravårde, så blev det när jag skulle föda Felicia med, dom tig dom proverna på förlossningen när det var dax dä.

Det blev ju kaos då, jag tycker inte om när nån ska ta mig i armveken och inte om nån vill sticka mig heler där.
Nålen dom sätter i handen det vet jag att dom måste sätta, det känns jobbigt men endå känns det okej, alla fall om dom kan ta blodet dom behöver genom den, och blir det några komplikationer och jag måste göra kejsarsnitt så kan dom söva mig med den med.

Jag vill så gärna tro på mig själv att det här klarar jag.
Jag får tänka jag kan flyga jag är inte rädd.
Jag måste vara stark och klara av det här.

Känns jobbigt när jag tänker på det, men när vi sen åker upp när det är dax så måste jag hålla mig lugn, jag måste hålla mig lugn.
Hoppas jag har kraften att göra det, vill ju att allt ska bli bra där uppe ju.

Jag brukar bli så att om nån tvingar sig på mig blir jag arg, eller om jag blir stressad.
Men det står i papper där uppe hur jag är så hoppas dom tar mig för vad som står.

Nu ska jag sätta mig i soffan och titta på en film.
Skriver mer i morgon!
Kram och god natt!
Var rädd om er i kväll