Blev inte mycket skrivet i går, jag satte mig vid dator och tänkte uppdatera, men jag tog bort det lilla jag skrev och struntade i det, jag årkade bara inte.

Erik gick som vanligt med Felicia till dagis, eftersom jag är så ofärdig som det är just nu.
Var jag än ska så har jag mamma som kör mig, nu är det riktigt illa med mig.
Jag funderar på att hämta krykorna på vinden!

Jag prata med Erika i går, sällan det blir länge man pratar då vi prata i över en timme, men det är inge ovanligt det.
Hon sa faktiskt en bra sak med, jag vill ju så gärna att Elise ska komma nu, men Erika sa det försök att släppa taget om det, kanske är så att man går och spänner sig och tänker så mycket på att man vill att hon ska komma nu att hon stannar längre.

Så nu ser jag fram emot Felicias födelsedag som är nästa tisdag då hon blir 5 år stora tjejen.
Så nu vill jag att Felicia ska hinna fylla år innan hon kommer alla fall.
Lillgumman har önskat sig en ny dockvagn och en ny babyborn docka, hon har ju en sen förut men den har gått sönder i halsen.

Sen att hon har så mycket saker ungen så jag blir tokig, hon får ju inte plats med allt i rummet, och rensa får jag inte heler göra, jag har ju gjort det några gånger när hon inte varit med, men hon har ett sånt minne så hon vet allt jag tagit bort och tagit upp på vinden då!

Och då tar man ju bort sånt som man inte tycker att hon leker med längre.
Vad fel man kan ha!
Prata med pappa här för en stund sen med, man blir så orolig, när man får höra, hemskt ska inte vio få ha våran pappa kvar så mycket kängre till är en tanka man får, han har så dåliga levervärden nu.

Han ska till doktorn nästa vecka, dom får göra något för honom tycker jag även fast det kanske kan bli svårt, men det måste finnas något dom kan göra.
Något annat än att han blir bättre tänker jag inte gå med på alla fall

jag önskar jag kunde ge han min lever.
Jag såg faktiskt ett program på tvn här för inte alls länge sen och där var det en mamma som gav sitt barn en del av sin lever för att barnets lever var sjuk, man kan göra det alltså?

Otroligt vad man kan göra alltså.
Det ska tydligen vara en hemsk operation för den som ger en bitt av levern, medans den andra blir mycket piggare snabbt!

I dag har vi ätit potatis bullar med bacon och sylt, åhh vad jag älskar det, men det är ingen mat för nån med en hemsk halsbränna hela tiden har jag märkt.
Ja nu är det bara 9 hela dagar kvar då, jag vet inte varför men jag har tänkt mycket på när jag väntade Felicia nu så här i slutet.

Hur det var då, det går inte att gemföra med nu.
När jag tänker tillbaka, jag var så ensam, jag går där med stor mage i min lägenhet i sätra och sjunger för magen.
Fanns ingen där för mig då förutom min familj då.

Finns vissa låtar jag kan lyssna på en i dag och börja gråta för jag känner känslan i kroppen jag kände då.
Är det där spår som aldrig kommer ge med sig, sånt man aldrig glömmer.
Jag frågar mig ofta varför varför varför gjorde du som du gjorde.

Kan du inte förstå, när ska du få upp ögonen, när du får upp dom är allt redan försent, du kan inte få en andra chans för då är du i himlen, om du kommer ditt för allt du gjort, och för allt du inte gjorde.

Nej nu ska jag ta och dra mig från datorn!

Eller jo i morgon får vi främande Erika och Stella skulle komma, ska bli jätte roligt.
Felicia och Stella leker så fint tillsammans.
Jätte roligt!

                                                     En ängel till dig pappa som vakar över dig var du en går!
                                               
                                                                       Älskar dig Pappa från din dotter!

Kram på er!
Ta vara på er och var rädda om varann!
Ses snart igen