Tänker och grubblar i mörkret                                                                      
                                                                               
Det är så mycket som rör sig i mitt huvud nu, jag vet inte var jag ska göra av alla tankar!
Trodde inte det kunde vara tillåtet att må som jag gör.
Jag känner sån press på mig hela tiden.

Det finns så mycket jag inte klarar av just nu för att jag har så ont, jag brukade alltid vara för stolt att be om hjälp, men vad ska jag göra som det ser ut nu, det går ju inte på något annat sätt.
Jag brukar vara en stark människa som klarar av allt själv.

Förut var det ju jag som gjorde allt själv, jag städade, diskade tvättade, lämna på dagis, det var ju liksom inte en sak man skulle klara av att göra varje dag, klart jag gör en massa av sakerna nu med, men bara för att jag får hjälp med en massa saker med nu, så känner jag mig som en så kass människa.

Varför ska det alltid vara så att vi tjejer ska vara så stark och göra våra syslor varje dag, samtidigt som om en kille gör det vi alltid gör så är det som att man ska tacka för att dom gjort det!
Det tycker inte jag är okej.

Jag vet att jag har hjärnspöken eller hur jag ska säga.
Jag har aldrig i mitt liv otrivts så mycket med mig själv som jag gör nu, förut har jag kanske sett en liten gnista i mina ögon eller något sånt.

Nej nu är det bara ner för alltså, jag är tung jag har ont, jag har som sagt svårt att ta mig ut.
I dag åkte krykorna ner från vinden för så svårt har jag att gå, för den här foglossningen.
Jag tänker inte bli gravid någon mer gång i mitt liv efter hur allt blev under den här graviditeten.

Jag känner mig så ful, jag gråter har dåligt tålamod, jag vill inte enns se mig själv i spegeln, har en kropps spegel i hallen, den undviker jag hela tiden, tål inte se mig själv så här.
Samtidigt som jag vill föda nu, så vill jag inte fören Felicia har fyllt.

Kommer vara ett rent helvete på förlossningen när det är dax, för det gör ju så himla ont alltså, men det känns som jag inte bryr mig längre, jag vill bara få det gjort så jag kan börja leva igen, ta mig ut och gå promenader på dagarna med vagnen.

Såg nu när jag var ut på balkongen och tog friskluft att månen inte var full, men inte som ett litet streck heler, när är nästa fullmåne då, jag har hört att det är många som föder då det är fullmåne.
Men här tänker jag inte hoppas på något, årkar inte vänta längre nu får hon komma när hon vill, det går nog inte att göra något för att man ska sättas i gång.

Nej nu ska jag ta mina tankar och sätta mig i soffan och se om det är något man kan titta på.
Men vi ses i morgon!
I morgon när jag går upp så ska jag städa har jag tänkt, sen är det tvättstugan kl 13:00.

God natt på er gott folk.
Kram och hej då!