God morgon!
Vi hade ställt klockan i morse på halv 10 för att pappa skulle komma och hälsa på i dag runt halv 11 tiden!
Felicia var ju så glad att hon skulle få träffa morfar som hon saknat.
Pappa ringer runt 9:15 och säger att han inte kan komma och att vi får ta det en annan dag.
Fan då!
Jag brukar vanligtvis inte säga något til Felicia för att jag är så rädd att det inte ska bli något och då blir hon så ledsen och besviken, hatar att se henne ledsen.
Men nu hade jag sagt att i morgon kommer morfar, och hon blev ju så glad.
Så nu har jag en ledsen liten tjej här hemma!
Pappa skulle komma på måndag i stället så jag hoppas det blir av då, men den här gången tänker jag inte säga något till Felicia.
Det är så mycket en förälder får ta, men det är nog svårt för en annan att förstå.
När jag säger morfar kommer inte i dag då är det som att hon blir arg på mig!
Och det är som att Felicia träffar ju aldrig Ronny längre för att han gjorde bort sig fast han fick en chans.
Ett barn har ju inte valt att det ska vara så här, så när Felicia frågar varför inte Ronny träffar henne kan det i bland låta på Felicia som att det är hennes fel.
Det är så fel av ett barn att tro det, men tydligen så anklagar dom sig själv ofta.
Jag säger alltid till Felicia att det är inte ditt fel att vi inte träffar Ronny, det är Ronnys fel.
Hur skulle det kunna vara ett barns fel att en förälder förstör för sig själv så som Ronny nu då så han inte får vara med Felicia.
Det är ju så att jag måste skydda henne från såna människor även om den människan var jag själv.
Ett barn ska växa upp tryggt, få mycket kärlek!
Jag kan bli så arg i bland när jag tänker på hur fan kan man vara så dum i huvudet att hålla på med en massa skit och gå misste om så mycket, första steget, första ordet, när hon tappa första tanden.
Jag förstår inte, själv skulle jag inte kunna leva utan Felicia, hon blir 5 år men endå känns det som att jag alltid har haft henne i mitt liv!
Ja det bästa som kan hända är när man få barn, finns inget som tar den känslan.
Tråkigt uppvaknande blev det, men nu ska vi göra så dagen blir en bra dag endå!
Det är ju lördag och allt, man får ju äta godis i dag!
Skriver mer sedan!
Kram
Felicia var ju så glad att hon skulle få träffa morfar som hon saknat.
Pappa ringer runt 9:15 och säger att han inte kan komma och att vi får ta det en annan dag.
Fan då!
Jag brukar vanligtvis inte säga något til Felicia för att jag är så rädd att det inte ska bli något och då blir hon så ledsen och besviken, hatar att se henne ledsen.
Men nu hade jag sagt att i morgon kommer morfar, och hon blev ju så glad.
Så nu har jag en ledsen liten tjej här hemma!
Pappa skulle komma på måndag i stället så jag hoppas det blir av då, men den här gången tänker jag inte säga något till Felicia.
Det är så mycket en förälder får ta, men det är nog svårt för en annan att förstå.
När jag säger morfar kommer inte i dag då är det som att hon blir arg på mig!
Och det är som att Felicia träffar ju aldrig Ronny längre för att han gjorde bort sig fast han fick en chans.
Ett barn har ju inte valt att det ska vara så här, så när Felicia frågar varför inte Ronny träffar henne kan det i bland låta på Felicia som att det är hennes fel.
Det är så fel av ett barn att tro det, men tydligen så anklagar dom sig själv ofta.
Jag säger alltid till Felicia att det är inte ditt fel att vi inte träffar Ronny, det är Ronnys fel.
Hur skulle det kunna vara ett barns fel att en förälder förstör för sig själv så som Ronny nu då så han inte får vara med Felicia.
Det är ju så att jag måste skydda henne från såna människor även om den människan var jag själv.
Ett barn ska växa upp tryggt, få mycket kärlek!
Jag kan bli så arg i bland när jag tänker på hur fan kan man vara så dum i huvudet att hålla på med en massa skit och gå misste om så mycket, första steget, första ordet, när hon tappa första tanden.
Jag förstår inte, själv skulle jag inte kunna leva utan Felicia, hon blir 5 år men endå känns det som att jag alltid har haft henne i mitt liv!
Ja det bästa som kan hända är när man få barn, finns inget som tar den känslan.
Tråkigt uppvaknande blev det, men nu ska vi göra så dagen blir en bra dag endå!
Det är ju lördag och allt, man får ju äta godis i dag!
Skriver mer sedan!
Kram
Kommentarer
Postat av: Petra
Sv: Näe gud nej, jag kan inte ens riat streckgubbar hehe. Tavlorna har jag gjort av tapet!
Postat av: Veronica
Jasså jätte fina var dom alla fall!
Ha det bra!
Trevlig helg!
Trackback